RSS 2.0

Är vi vuxna nu?

Skrivet: 2013-04-28 @ 00:19:38

Att Elin skulle vara näst på tur att skaffa barn känns både väntat och oväntat. Vart tog åren vägen? Hon var ju ändå en av oss som var värst på gymnasiet, tolka mig rätt, men nu har hon växt upp massor. Samma sak med våran lilla Johan som gått och köpt hus. Vad hände?

Är vi alltså vuxna nu? När samtalsämnena handlar om barn, bröllop och hus så känns det så.. Vet inte vart tiden tog vägen. Jag som tyckte att det borde vara många år kvar. I alla fall för min egen del.. Hur ska man annars hinna allt?

Fast.. Vuxna blir vi nog aldrig ändå. Eller? I alla fall inte normala ;) Allt flams och trams som varit denna helg i gamla minnens tecken lämnar mina frågor obesvarade.

Kan inte säga annat än att jag älskar mina vänner. Hur många år det än går kommer det alltid vara detsamma. De är helt enkelt bäst.

Nu har jag fyllt på energj inför sommaren och tills vi ses igen.

Permalink Vardagen Kommentarer (1) Trackbacks ()


Omprioritering.

Skrivet: 2013-04-24 @ 19:55:56

Man får ändra sig. Man får prioritera om. Nu är jag glad igen.

Kommer bli en perfekt helg med nästan alla de bästa :)

Wiee!

Packa kanske?

Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()


Livets prioriteringar.

Skrivet: 2013-04-22 @ 21:03:00
Folk slutar aldrig att förvåna.. Saker som jag egentligen inte borde bli förvånad över förvånar mig ändå. För detta har ju hänt förut. En del av mig trodde väl att saker hade ändrats. Att folk ändras. Att de inte hamnar i samma spår igen. Där hade jag helt enkelt fel. 
 
Det kanske bara är jag som väljer att prioritera mina vänner först i största möjliga mån. Försöker alltid ställa upp om jag kan. Oavsett. Utan frågor. För jag hoppas att någon gör detsamma för mig den dagen jag behöver det. Jag vore inte samma person utan mina vänner.
 
I min värld så behöver man dock vårda sin vänskap. Riktig vänskap handlar om att saker och ting aldrig känns konstiga hur länge det än dröjer mellan att man ses men det innebär ju också att man håller vissa saker vid liv. Att man vill fortsätta vara vän. Inte bara höra av sig när man själv behöver stöd och tröst. Att ingen ska behöva tjata på en för att ses. Eller tvinga någon att umgås med en. 
 
Det är sjukt hur vissa människor kan förändras när de får ett förhållande. Då prioriterar de genast bort sina vänner. De glömmer bort att det faktiskt är vännerna som alltid funnits där tidigare. Som alltid kommer finnas där. Som kommer ställa upp. Vårdar man inte det så får man se sig själv i spegeln en extra gång. I min värld så förstår jag inte hur man kan prioritera bort en sådan sak. Sen så är det väl ens vänner som ska kunna förbise och förlåta såna saker men är det verkligen helt okej gång efter gång efter gång..?
 
Det är inte så kul att planera saker långt i förväg för att så många som möjligt verkligen ska kunna ses. Så man t ex hinner ta ledigt eller spara pengar. Eftersom vi inte har förmånen att träffa de närmsta varje dag längre så är det så här vi får göra. Någon gång per år. Sedan när en ställer in bara någon dag innan.. Samt bara kommer med dåliga ursäkter. Eller egentligen inga alls. Är det konstigt att man blir sjukt trött ? Besviken. Ledsen helt enkelt. 
 
Det kanske bara är jag som fick mig en sån sjuk tankeställare efter att Ellinor lämnade oss? Livet är för kort för att slösas bort på obetydliga saker. Man vet aldrig hur lång tid man får tillsammans. Det gäller att ta vara på varje ögonblick. I rimlig mån självklart. Man måste ju leva i vardagen också. Men lev som om det inte fanns någon morgondag.. Många tar saker förgivet alldeles för mycket. Jag också. Tänk på det.
 
Men okej.. Vi kanske prioriterar olika. Vi kanske tycker att olika saker är olika värt. Hur arg du än gör mig så kommer jag säkert ändå alltid svara och hjälpa dig den dagen du behöver det.. För det är sånt vänner gör. Hoppas bara att du är lycklig och känner att du själv har gjort rätt val i livet. Att du vet vad som betyder mest. Att du vet vem du är och står på egna ben. Vi behöver väl inte tycka lika. Jag ska försöka respektera det. 
 
Permalink Tänkvärt Kommentarer (1) Trackbacks ()


Let your faith be bigger..

Skrivet: 2013-04-21 @ 18:57:00
..than your fears.
 
Det finns så mycket jag skulle kunna skriva om egentligen.. Så mycket jag vill göra. Så mycket jag vill ha sagt.. men av olika anledningar så låter jag bli. Håller mina tankar för mig själv denna gång. Är nog lika bra. Med respekt för omvärlden. 
 
Äntligen känns det som om våren är här och därmed börjar en annan också vakna till liv igen. Blir piggare. Gladare. Mår bra. Trots omständigheterna.
 
Det som är mest på tapeten just nu är ändå den mentala förberedelse inför nästa helg.. Helgen som så länge varit planerad och som är så otroligt efterlängtad. Snart är den här. Några dagar kvar bara. Älskade vänner. Att få umgås som förr. Saknar det varje dag. Saknar tiden från förr. Saknar er alla. Saknar viltvårdarnas musikspelande ut över Ghettot. Sporthandlarna som spelar boll i bar överkropp. Ligga och sola på taket. Att kunna komma och gå som man vill, när man vill. Kravlöst. 
 
Den tiden är förbi. Endast minnen som lever kvar. 
 
Fast i helgen ska vi skvallra, skratta, minnas, shoppa och dricka vin (förutom våran numera lilla tjockis Elin). 
 
Besikta bilen samt klippa mig och tjejsnacka hos bästa Sandra på torsdag för att sedan packa Uno och bege mig mot Rådmansö. Lilla B får stanna hemma denna gång. 
 
"The only thing that stands between you and what you want out of life is the will to try and faith to belive it's possible." 
Permalink Vardagen Kommentarer (1) Trackbacks ()