RSS 2.0

Dags att lägga sig under kniven.

Skrivet: 2011-11-22 @ 21:51:51
I morgon ska Bonus lägga sig under kniven. Det är dags för kastrering. Reaktionerna är blandade och många frågar mig varför jag gör det. Men jag tänker istället.. Varför inte? Jag anser att det är snällare mot hunden. Okej, operationen kanske inte är jätte rolig men vad det innebär i längden gör det värt det.

Han ska inte (och får inte) avlas på så varför inte bespara honom den frustration och blockering som löptikar kan frambringa? Alla känner väl till att hanhundar kan sluta äta, sitta vid dörren och gnälla eller rent av smita ifrån en när de känner en löptik. Eftersom instinkten säger åt honom att det är så han ska reagera. Jag tycker inte att det är sunt för hunden att ha det så. Dessutom behöver han heller inte tänka på revirmarkering eller liknande.

Jag ser därför bara fördelar med en kastrering. När han dessutom är kryptorchid så fanns det absolut ingen tvekan. Risken är större för cellförändningar och jag tänker inte sitta och vänta på om det går vägen eller inte. Det räcker med att ha haft en hund med tumör.

Många pratar om att de får lättare att gå upp i vikt efter en kastrering men det handlar ju egentligen bara om att ämnesomsättningen och energibehovet blir lägre.
Bara man tänker på det genom mindre mat eller mer motion så ser jag inga problem.

Så inför morgondagen har jag köpt honom ett nytt rosa halsband. Bara för att ;) och så hade ju det gamla gått sönder.. Lagom lägligt.
Permalink Hundrelaterat Kommentarer (3) Trackbacks ()


Knakande leder.

Skrivet: 2011-11-19 @ 02:44:53

Men risk för självömkande..

Kan återigen inte sova. Fast denna gång är det inte bara tankarna som håller mig vaken. Lederna på högersidan tycks ha gett upp.

Axeln har varit värst och bråkat hela dagen. Vilken rörelse jag än gör så knakar den till. Lagom obehagligt. Sjukanmälde mig de sista timmarna på jobbet till och med. Klarade inte sitta upp. Det ska mycket till för att jag ska ge med mig så.

Knäet lever också sitt egna liv. Har en känsla att något ligger fel och att det vill knäckas rätt men att det inte går. Varken böjd eller utsträckt. Frustrerande.

Försöker hitta en fungerande sovställning men utan resultat. Undrar hur många timmar det dröjer innan både kropp och sinne ger upp. Behöver få sova. Vart är John Blund?

Permalink Vardagen Kommentarer (0) Trackbacks ()


Mumlande i nattmössan.

Skrivet: 2011-11-18 @ 02:07:34

Under ytan. Sakta trillar det tårar ner för kinderna. Det gör så ont när jag vet att många runt om mig dras med mörka tankar och beslut. Att mina nära har det svårt. Vill hjälpa men står maktlös. Så då vandrar även mina tankar iväg.. De stannar, som så många andra gånger, vid minnena av de jag förlorat.

Det är snart tio månader sedan hon lämnade oss. Lämnade ett stort tomrum efter sig. Man försöker intala sig att det var detta hon ville och att hon inte orkade mer. Ingen ska behöva ha det så.. Men kan inte låta bli att tänka att man borde ha gjort mer. Förstått. Hjälpt. Vad som helst. Det är så ofattbart. Obeskrivligt. Overkligt. Fan.

Vrider och vänder på alla tankar och funderingar. Slår knut på mig själv. Bryter ihop. Rycker upp mig. Förtränger.

Man ska ta vara på dem man har. Göra allt man kan. Få sina nära att förstå hur mycket de betyder. Om jag kan göra något för någon för att få så lite, eller så mycket, som ett leende tillbaka så är det värt det. Helt klart.

Är därför mörkrädd för den otacksamma värld vi lever i.. Folk vet inte vad de har eller hur lätt de kan förlora allt. Vem vet vad morgondagen bringar?

"Live one day at a time and make it a masterpiece"

Permalink Vardagen Kommentarer (1) Trackbacks ()


Roadtrip och valpträff.

Skrivet: 2011-11-02 @ 16:23:29
Helgen som var bjöd på massa skoj :) Eftersom pappa tog sig tid att laga min bil så fick jag låna hans och därmed kunde jag fullfölja planerna, jag inte trodde skulle bli av, ändå. Så med andra ord packade jag in mig själv och hunden i bilden och började köra ner mot Borås i torsdagskväll efter jobbet. Tre timmar senare var vi framme hos Johan. Vi blev varmt välkomnade av honom, Belliz och Z :) Snackade lite skit innan det var dags för Johan att sova då han skulle jobba dagen efter. Första gången Bonus skulle sova hemifrån gick lite så där.. Väckte mig klockan fem och vi gick ut utan anledning. Måttligt glad. Resten av helgen gick dock bättre även om det fortfarande är svårt att hålla sig och säga till när vi är borta.
Hursomhelst så spenderade jag och Bonus fredagen ensamma hos Johan tills han kom hem från jobbet och vi åkte och handlade och hade filmkväll. Tänk att det är tre år sedan vi bodde ihop och ändå har inget ändrats. Älskade gamla kombo. Bara Mysmongo som fattades.
På lördagen fortsatte jag och Bonus till Göteborg och uppfödaren Marianne för valpträff med hans syskon :) Bara en av dem som fattades annars var hela kullen samt mamma Kola och storebror Rollo där. Riktigt kul! De är så lika men samtidigt så olika. Kul att se. Bonus och Gordon lekte hela dagen som om de aldrig varit ifrån varandra. Sötnosar. Vi var ute i skogen och lät de leka av sig samt la spår med märgben och sedan in för mat och skitsnack samt att Marianne var snäll och hjälpte mig med Bonus päls. Lite tips och trix om hur jag ska trimma och tänka. Otroligt tacksam. Tyvärr blev det inte så mycket kort tagna med min kamera. Att ta kort på valpar har jag efter erfarenhet märkt inte är någon större idé. Lånar bilder från Hipperdipps istället. Marianne hade lite bättre kamera än jag iaf ;)
Efter valpträffen så åkte jag och Bonus vidare till Nilla. Eller ja.. Det tog ett tag att komma dit. Har nog aldrig kört så mycket fel förut men tillslut så lyckades jag komma rätt via någon bakväg ;) God mat, skitsnack och några glas vin är standard när man är hos Nilla så det var inga undantag denna gång heller. Samma sak gäller frukosten morgonen efter. Det finns något för alla smaker. Man behöver inte oroa sig för något när man ska till Nilla :)

Sedan var det dags för oss att åka hem igen och bestämde mig för att ta vägen vid Karlskoga och överraska pojkvännen men han var ju i Örebro då ;) Vi är alltid i olika städer vid olika tillfällen. Som tur var kom han hem en stund senare i alla fall.

Måndagen kom och jag och Bonus begav oss hem efter en lång och händelserik helg.
Permalink Vardagen Kommentarer (2) Trackbacks ()


He is still alive.

Skrivet: 2011-11-02 @ 15:04:30
Mot alla odds och efter att ha varit sjuk och bråkat åtskilliga gånger så har han ännu inte gett upp helt. Mycket pga min händiga pappa som tycks göra det omöjliga möjligt :) Så Noppe är hemma igen och fungerar bättre än på länge. Några långa roadtrips blir det nog aldrig igen så lite pensionerad är han dock men det är bättre än inget och fungerar för oss båda.

Permalink Vardagen Kommentarer (1) Trackbacks ()